Igår gick vi in i vecka 20 redan och imorse var det dags för ultraljud.
Vilken häftig känsla det var att se sin lilla bebis sprattla runt där inne i magen. 
Det gick inte att se om det är en flicka eller pojke, vilket jag ändå inte ville veta, men det ville Matte. 
Nu blir det till att vänta och se istället :) Spännande! 

 



Imorn ska jag berätta för chefen att det bor en liten räka i min mage och jag är riktigt nervös, men det ska samtidigt bli så fruktansvärt skönt att kunna berätta för alla kollegor varför jag är så skum hela tiden :P 
Kan ju inte påstå att jag är världens trevligaste på jobbet, men det är inte så lätt när jag har gått runt och mått illa i princip dygnet runt i flera månader. Har ju hunnit med några spyor på jobbet också, men ingen verkar ha märkt nått. Tycker att det är konstigt att det bara är en kollega som har lyckats luska fram att jag är gravid.

Senaste veckorna har jag inte kunnat dölja magen i arbetskläderna, men dom kanske tror att jag har gått upp några extrakilon bara, who knows :P  

Snacka om att det känns tusen gånger verkligare nu än innan ultraljudet. Illamåendet har ju tidigare påmint mig om räkan där inne, men nu senaste veckorna har jag inte mått lika illa och då har det nästan känts läskigt att inte ha nån påminnelse. Har inte känt nått sprattel därinne heller, men nu vet jag att allt är som det ska i alla fall <3

"Räkan" är Shabbis namn på bebis, så nu heter h*n det sålänge ;)

// Mamma Sandra